Trött efter dagens resande och tidiga Formel1-lopp – så blev det ingen längre tur ikväll.
Men en 5km-promenad i närkvarteren gav en positiv bild av staden trots att det mesta är stängt en söndagkväll efter kl22. Men det är lätt att gilla andra städer när man precis har lämnat São Paulos storstadsområde 😉
Här kändes det både tryggare och roligare att gå på gatorna – men så klart var det mer turistinriktat här. Fler turister, fler som ville göra affärer med turister. Det slipper man i São Bernardo… helt enkelt för att vem skulle turista där?!?
Jag tog mig en promenad längs med min gata idag – tyvärr så var det inte så roligt, det enda jag hittade av nytta var en liten matbutik, polisstation (vill inte ha nytta av den…), ett bankkontor. Det jag letade efter – en restaurang där jag kunde få lite mat var inte så lätt… några små barer där männen sitter och snackar och en pizzeria som verkade bara köra ut maten var det jag hittade.
Så det verkar tyvärr som att jag får ta bilen för att äta middag :-/ måste säga att jag är lite besviken på det. Alternativet att laga mat här känns inte heller så lockande – är en rätt hög tröskel att komma över, speciellt när jag är själv här. Planen nu är att fråga efter någon slags restauranggata här i närheten så jag bara behöver lära mig ett nytt ställe att köra till.
Nu blir det nödprovianten – frusen Lasagne som ska köras i mikron.
Höll nästan på att glömma bort… märkte att jag var nästan lite smått paranoid när jag gick på gatan när solen väl gick ned.
På min fjortonde dag så blev jag rånad.
Jag mår bra, förutom ena handleden som gör ont – men den känns bättre än efter senaste cykelvurpan…
Jag blev inte av med något!
Det hände på slutet av en längre promenad – hade gått längs med den gatan som hotellet ligger på, den är rätt lång så jag kom in mot Santo Andres centrum, där vände jag och gick nästan samma väg tillbaka. När jag började närma mig hotellet så genade jag ner mot den stora gata som köpcentrumet ligger vid. Jag kom dock ner ett kvarter för tidigt och gick längs med gatan bort mot köpcentrumet för att äta lunch.
Det första jag märkte var att någon verkade gå ikapp mig – tyckte det var rätt udda, alla som har gått tillsammans med mig vet att jag inte går långsamt. Så jag vände mig om för att kolla läget… och när jag vände mig om så såg jag två killar som började springa emot mig och knuffade ner mig på marken och började leta i mina fickor efter saker. De fick tag på mobiltelefonen, plånboken samt nyckelkortet till hotellet. Efter det så sprang de iväg och jag reste mig upp och kollade att jag verkade vara hel och ren – det var då jag kände av handleden.
Började sen gå mot köpcentret kändes som det säkraste stället i närheten, lite längre bort så stog det några tjejer och delade ut något och några började prata med mig på portugisiska… jag försökte prata, men det är ju inte helt lätt. Sen kom det en äldre man på cykel och började prata, sen kom det två killar på en motorcykel med min plånbok och mobil – Så jag fick tillbaka det viktiga 🙂 Sen stannade det två bilar och lite folk hoppa ur och började prata. En smärre folksamling med andra ord som jag försökte tacka för att de brydde sig.
Efter det åt jag i köpcentrumet för lite lunch innan jag gick tillbaka till hotellet.
Vad skönt det var att äntligen vara ledig och inte göra någonting – Trots att jag inte sliter ihjäl mig på jobbet så är dagarna jobbiga och jag har varit sliten, det är ju ändå en hel del förändringar… egentligen känns det som allt har förändrats!
Hittade en hyfsad restauranggata i närheten med några sidospår som verkar helt okej – hängde där under lördagen, först med en promenad dit mitt på dagen för att kolla läget samt för lunch vilket blev en hyfsad Ceasarsallad och en veteöl. Så där kunde jag lätt sitta och ta det lugnt ett bra tag. Tog mig tillbaka till hotellet för att slappa inomhus ett tag eftersom jag kände av solen lite väl mycket strålande sol och nästan 30 grader varmt är lite konstigt vinterväder.
Nattvy från hotellet
Området verkade trevligt så jag gick dit för middagen också, hade en mexikansk restaurang som mål – men hittade inte rätt på den igen… så jag tog en annan som verkade okej och jag fick tag på en pasta med mycket kött – skulle nog ha klassats som en oxfilépasta i Södertälje, men den här var mycket bättre –hängde nog mest på köttet och saknaden av gräddsås :). Stället körde musikDVDer som underhållning, när jag kom dit så var det ingen musik jag varken kände igen eller gillade – men när de sätter på en livekonsert med David Bowie som Ziggy Stardust så blev jag imponerad.
Tills den natten har jag klarat mig med mina kort och antagligen byggt upp lite väl mycket tilltro att jag skulle klara mig vidare utan kontanter – för när jag tog taxin till hotellet hade jag inte en tanke på att taxin inte skulle ta kort… det gjorde den inte – så väl tillbaka på hotellet så försökte jag få hotellet att betala taxin, gick inte så bra – men taxichauffören tog det med ro och tillsammans med killen i receptionen så har vi nu stämt träff på tisdag kl 20 för att jag ska kunna betala taxin… omständligt.
Senaste kommentarer