Brasilien 2008 – 2009

São Paulo har den största japanska kolonin – det verkar ha smittat av sig även ner till São Bernardo do Compo som den delen jag bor i heter, det är en del av São Paulos storstadsområde…

Jag blev tipsad av min lärare i portugisiska att det fanns en jättebra japanskt restaurang lite längre upp på gatan som enligt henne var riktigt dyr… enligt alla fördomar jag har är det alltså en medioker restaurang som är helt klart prisvärd och som ligger inom rimligt bilavstånd på samma gata.
Nu var det faktiskt så att fördomarna inte stämde, min lärare verkar faktiskt ha rimliga referenser… För restaurangen var bra den var nära och den var dyr, en middag för 200 kronor här är inte vanlig!

Absolut Mango

Var ute med några kollegor på en bar eller restaurang… de serverade i alla fall mat så jag är nöjd 🙂 De är vana att äta rätt lite på kvällarna så de tog in en tallrik och delade på några bitar kött med ost på. Själv testade jag två stora köttbitar med en konstig senapssås över – men den verkade i alla fall ostbefriad. Men när vi sitter där och pratar så kommer det in några människor och börjar servera små glas med drinkar i – Det är Absolut Mango som ska få lite reklam.

Så hur liten håla man än är i så verkar Absolut hitta en… nu är i och för sig inte São Bernardo så litet… bara dryga 700 000.

Jag tog mig en promenad längs med min gata idag – tyvärr så var det inte så roligt, det enda jag hittade av nytta var en liten matbutik, polisstation (vill inte ha nytta av den…), ett bankkontor. Det jag letade efter – en restaurang där jag kunde få lite mat var inte så lätt… några små barer där männen sitter och snackar och en pizzeria som verkade bara köra ut maten var det jag hittade.

Så det verkar tyvärr som att jag får ta bilen för att äta middag :-/ måste säga att jag är lite besviken på det. Alternativet att laga mat här känns inte heller så lockande – är en rätt hög tröskel att komma över, speciellt när jag är själv här. Planen nu är att fråga efter någon slags restauranggata här i närheten så jag bara behöver lära mig ett nytt ställe att köra till.

Nu blir det nödprovianten – frusen Lasagne som ska köras i mikron.

Höll nästan på att glömma bort… märkte att jag var nästan lite smått paranoid när jag gick på gatan när solen väl gick ned.

Klockan är strax efter 16 och jag är kvar på jobbet – det jag kom på och som fick mig att logga in på bloggen för att skriva var att det nu slog mig att jag inte har något praktiskt som jag måste fixa ikväll.

Det känns riktigt bra, det har varit mycket fixande – saker som ska handlas eller kläder som ska tvättas eller handled som ska ses över eller portugisiska som ska pluggas.

Det gör att planen är att jag ska försöka hitta någon restaurang inom gångavstånd, tanken är alltså att upptäcka lite av närområdet när det på dagen gått en vecka sen jag flyttade in. Det är faktiskt för att jag inte har haft tid och inte för att jag inte vågat gått ut…

Har nu sovit första natten i lägenheten. Gick faktiskt rätt bra, jag har inte varit positivt inställd till den sen jag fick reda på att den inte har varmvatten utan det enda stället med lite mindre kallt vatten är i duscharna som har en värmare i duschen som ska värma vattnet – men det räcker inte för att kalla det varmt. Men i övrigt så är badrummen fräscha 🙂

Den var inte heller varm, men det gick faktiskt att få upp värmen i sovrummet och i ena badrummet med ett mobilt värmeelement – det fanns två i lägenheten, men säkringen går om man försöker använda båda… Det är faktiskt en liten lustig grej att det finns en himla massa lampor i vardagsrummet men de har inte elanläggning för att verkligen använda de :-/

Sen var tyvärr internetuppkoppling segare än hotellrummet… kanske inte möjligt med webbkamera därifrån… har dock funderat på om jag ska ta upp det med personalavdelningen här.

Hur det är med restauranger i närheten vet jag inte riktigt – har inte haft tid att utforksa området, men det känns som ett bostadsområde primärt. Men det går ju att ta bilen också och åka iväg till någon restaurang.

Omårdet känns säkert – fast det trodde jag ju om området kring köpcentrumet där jag blev rånad också, så den känslan skulle jag inte ge så mycket för.