Brasilien 2008 – 2009

Idag, när vi var ute för lunch så skämtade jag lite om att det kanske är Grillens dag, enbart för att vi hade åkt förbi Tendal Grill i Santo André och den verkade faktiskt full. Den grillen har jag besökt flera gånger utan att de ens har varit nära 50%. Det var då, bara ett skämt…

Men när vi väl kom till São Caetano och Vivano Grill som vi tänkte besöka så var det fullt med folk utanför och bilar kom hela tiden, vissa lämnade bilen för parkering, andra gav upp åkte vidare… vi tillhörde de senare.

Så det kanske var Grillens dag idag, eller så är det så varje söndag kl15 utan att jag har observerat det.

Har varit rätt seg under söndagen – det mest produktiva jag har gjort hittills är att åka iväg till ett köpcentrum för att kolla efter skor och äta lunch. Nu fick jag lunch där, men några skor hittade jag inte. Egentligen inget som förvånade mig men jag har numera brist på skor, så det kändes värt ett försök.

Jag tänkte att jag skulle testa ett nytt köpcentrum så jag kollade runt lite och hittade ett och matade in ett i min GPS. Direkt jag kom ut så kände jag att trafiken var väldigt lugn och snart såg jag även att nästan allt var stängt och när det är stängt här så är ju jalusierna neddragna och allt bortplockat från gatorna. Det kändes verkligen öde!
Det var först när jag kom köpcentrumet som det var gott om folk. Så informationen jag har fått att trafiken ska vara lugnare under karnevalen verkar stämma!

Två intressanta saker hittade jag i dagens trafik…

Läs mer…

Åt lunch själv idag – kan vara skönt ibland, att få äta i lugn och ro utan att behöva prata 🙂

Idag däremot hade jag behövt lite hjälp förstå mig på maten. Idag åt jag kött och pommes frites och sallad samt en varmkorv. Varmkorven var ny för mig, så jag tog annan mat så att jag kunde äta mig mätt utan att äta varmkorven – vet ju aldrig om jag tycker om den.

Den var faktiskt inte så god – äter ju inte så mycket av det i Sverige. Men jag tror jag föredrar svensk varmkorv. Den här som jag åt gjorde i ett vanligt korvbröd, där  man kletade insidorna med en ostkräm innan man la ner korven som låg i ett rödaktigt spad, som en tunn tomatsås. Över det fick man majs och ett löst potatismos samt några saker jag inte har en aning om vad det var. Kändes som de försökte omdefinera hur mycket ”allting på” verkligen är.

Det blev helt enkelt för mycket på och för mycket kladd för min smak :-/

Jag skulle precis gå och lägga mig – klockan har precis passerat elva. Men lite smått nyhetsberoende som jag är så kollade jag bara lite snabbt på nyhetssidorna… vad hittar jag. Jo, poliserna i São Paulo verkar inte komma överens, TT/SVD. Eller här på BBC sida ett videoklipp

Jag tänkte då på att jag satt och hade en lunchdiskussion med mina kollegor om den brasilianska polisen – de var nästan lika förvirrade som jag var över hur många olika sorters poliser det finns här. Känns som ett arv från militärdiktaturen som styrde landet mellan 1964-1985.
De jag har sett och identifierat som poliser än så länge är

• Den militära polisen
• Någon slags polis som sköts av delstaten
• Särskild trafikpolis
• Sen verkar själva staden Sâo Paulo ha egna poliser

Om jag hade varit bättre på portugisiska skulle jag nog ha bättre koll – men de har alla så långa namn så jag hinner aldrig läsa klart vad som står på bilarna innan jag tappar de ur sikte.

Åter till lunchdiskussionen – jag känner mig lite naiv så här när jag tänker tillbaka till den för jag tyckte att borde det inte vara bra om man slår ihop några av polisstyrkorna. Lite synergieffekter borde nog finnas… till exempel ett gemensamt register, ledning, administration. Nu kan jag lägga till gemensamma löneförhandlingar också 😉

På min fjortonde dag så blev jag rånad.

Jag mår bra, förutom ena handleden som gör ont – men den känns bättre än efter senaste cykelvurpan…
Jag blev inte av med något!

Det hände på slutet av en längre promenad – hade gått längs med den gatan som hotellet ligger på, den är rätt lång så jag kom in mot Santo Andres centrum, där vände jag och gick nästan samma väg tillbaka. När jag började närma mig hotellet så genade jag ner mot den stora gata som köpcentrumet ligger vid. Jag kom dock ner ett kvarter för tidigt och gick längs med gatan bort mot köpcentrumet för att äta lunch.

Det första jag märkte var att någon verkade gå ikapp mig – tyckte det var rätt udda, alla som har gått tillsammans med mig vet att jag inte går långsamt. Så jag vände mig om för att kolla läget… och när jag vände mig om så såg jag två killar som började springa emot mig och knuffade ner mig på marken och började leta i mina fickor efter saker. De fick tag på mobiltelefonen, plånboken samt nyckelkortet till hotellet. Efter det så sprang de iväg och jag reste mig upp och kollade att jag verkade vara hel och ren – det var då jag kände av handleden.

Började sen gå mot köpcentret kändes som det säkraste stället i närheten, lite längre bort så stog det några tjejer och delade ut något och några började prata med mig på portugisiska… jag försökte prata, men det är ju inte helt lätt. Sen kom det en äldre man på cykel och började prata, sen kom det två killar på en motorcykel med min plånbok och mobil – Så jag fick tillbaka det viktiga 🙂 Sen stannade det två bilar och lite folk hoppa ur och började prata. En smärre folksamling med andra ord som jag försökte tacka för att de brydde sig.

Efter det åt jag i köpcentrumet för lite lunch innan jag gick tillbaka till hotellet.

Av någon anledning, antagligen lagkrav, så har vi här en timmes lunchrast – i Södertälje har vi bara 45 minuter.

Det tar sin tid att äta lunch, det är inte så att alla vid en specifik tid ställer sig upp och är redo för lunch… utan här dras det på ett bra tag tills alla ha hunnit pyssla färdigt. Så är man lite snabb i den processen som jag vanligtvis är så får man vänta ett tag. Det är inte så farligt om vädret är som idag när man utan problem kan stå utanför byggnaden i solskenet och bara ha det bra. Känns som det är en bra bit över 25 grader varmt idag.. hoppas det håller i sig tills kvällen.

Väl i restaurangen så är det lite köande, kön räcker oftast ut ur byggnaden och runt hörnet på den samma. Får se hur den ser ut när det verkligen är kallt eller när det regnar. Först får man ta lite sallad och lite plock… är inte alls som någon salladsbuffé på en vanlig svensk lunchrestaurang, den är betydligt sämre. Efter det så kommer den vanliga maten som jag ibland tar något av. Sen kommer efterrätterna, finns oftast två alternativ. Sist på den här sträckan är juicen, just nu är det druvjuicen som är favoriten. Först nu så får man ta bestick… Efter hela den här apparaten så kommer man till Grillen, där kan man få grillat nötkött eller kyckling, eller som idag fisk. Tillsammans med Grillen så har de vid samma disk en till rätt som oftast lagas till under tiden man väntar… igår var det risotto och idag var det pasta med någon sås. Tillsist så tar man sig en Coca Cola och betalar lunchen – jag betalar dock inte lunchen, jag drar mitt kort och pengarna får min grupp stå för. En av de få ekonomiska fördelarna med att vara på PEP.

Nu gäller det bara att få i sig all mat, oftast tar jag för mig lite för mycket…

Tiden går långsamt – dagen har varit lugn och inget stort har hänt, är egentligen rätt skönt, men lite mer action vore skönt att ha. Arbetsuppgifterna är inte helt solklara, men det ordnar sig nog.
Det största som har hänt och det som faktiskt har fått mig lite ur balans är att jag kanske får bilen idag, en liten Chevrolet med manuell växellåda. Så det är faktiskt möjligt att jag ska köra hem från jobbet idag – känns väldigt konstigt och nervöst, ingen skulle ha svårt att förstå min situation om man kan jämföra trafikmiljön i Södertälje och Stockholm som jag är van vid till den här i São Paulo.
Just nu är suget stort på lite, eller rätt mycket, mangojuice – det fanns inte till frukosten i morse som för övrigt var dålig – men efter att ha hängt i den här luftkonditionerade och torra luften en dag plus att äta världens torraste mat till lunch så känns det verkligen som det vore det bästa jag kunde få tag i just nu!