Jag har bara elva veckor kvar här innan jag åker till Buenos Aires för en vecka innan jag åker hem… Anledningen till att jag räknar ner är inte för att jag längtar hem, utan för att måste påminna mig själv att jag inte har så lång tid kvar här nere så jag måste passa på att hitta på saker att göra här!
I dagarna pågår det diskussioner om hur långt mitt år verkligen kommer att bli. Har varit inställd på ett år länge, men omställningen till att bara vara borta tills säg maj-juni var inte så farlig – men kortare än så, så känns det lite avhugget.
Att komma hem lagom till den svenska sommaren istället för hösten känns faktiskt helt okej. Kortare och det känns för kort och jag tror dessutom inte att jag hinner med leveransen av projeket.
Men nu är det bara vänta och se som gäller – tror inte mycket kommer bestämmas här innan jul.
Den tredje december 2007 så hade jag avstämning med min chef och det var då som jag tog upp mitt önskemål om en utlandstjänst i cirka sex månader. Veckorna efter det så började planerna smidas för det år jag nu är i Brasilien.
Just då kändes det rätt stort. Ett stort steg att ta och beslutet var både lätt och svårt att ta. Så klart var det rätt beslut att åka hit och med nuvarande kris så kom jag iväg i rätt tid innan Scania kanske skulle fått kalla fötter.
Om det kändes som stort för ett år sen så växte det med tiden – det var mycket som skulle fixas.
Sista veckan innan jag skulle åka kändes det som jag bara ville komma iväg så allt fick komma igång – jag var redo!
Sen tog det nog dryga månaden i Brasilien innan jag kände att det var rätt beslut att åka dit – men såklart hade jag fått höra det innan jag åkte. Så långt bak i huvudet fanns hela tiden tanken att det kommer bli bättre och mycket riktigt så blev det så…
Av någon anledning, antagligen lagkrav, så har vi här en timmes lunchrast – i Södertälje har vi bara 45 minuter.
Det tar sin tid att äta lunch, det är inte så att alla vid en specifik tid ställer sig upp och är redo för lunch… utan här dras det på ett bra tag tills alla ha hunnit pyssla färdigt. Så är man lite snabb i den processen som jag vanligtvis är så får man vänta ett tag. Det är inte så farligt om vädret är som idag när man utan problem kan stå utanför byggnaden i solskenet och bara ha det bra. Känns som det är en bra bit över 25 grader varmt idag.. hoppas det håller i sig tills kvällen.
Väl i restaurangen så är det lite köande, kön räcker oftast ut ur byggnaden och runt hörnet på den samma. Får se hur den ser ut när det verkligen är kallt eller när det regnar. Först får man ta lite sallad och lite plock… är inte alls som någon salladsbuffé på en vanlig svensk lunchrestaurang, den är betydligt sämre. Efter det så kommer den vanliga maten som jag ibland tar något av. Sen kommer efterrätterna, finns oftast två alternativ. Sist på den här sträckan är juicen, just nu är det druvjuicen som är favoriten. Först nu så får man ta bestick… Efter hela den här apparaten så kommer man till Grillen, där kan man få grillat nötkött eller kyckling, eller som idag fisk. Tillsammans med Grillen så har de vid samma disk en till rätt som oftast lagas till under tiden man väntar… igår var det risotto och idag var det pasta med någon sås. Tillsist så tar man sig en Coca Cola och betalar lunchen – jag betalar dock inte lunchen, jag drar mitt kort och pengarna får min grupp stå för. En av de få ekonomiska fördelarna med att vara på PEP.
Nu gäller det bara att få i sig all mat, oftast tar jag för mig lite för mycket…
Senaste kommentarer