Brasilien 2008 – 2009

Ronny är ju nere nu så nu håller vi lite högre tempo på kvällarna också – så igår blev det Giramundo igen, nu med dansös – men rätt glest bland borden…

Läs mer…

Hade fått ett tips att jag borde åka till Mercado Municipal.

Det var helt klart en upplevelse, det var en marknad för mat från hela Brasilien – så jag passade på att prova några nya frukter, en macka med enorm mängd torkat kött på sig (den finns bland bilderna). Fanns gott om juiceställen också 🙂

Tog fram kameran några gånger!

Jag var rätt seg efter jobbet idag och kände inte riktigt för att åka ut och äta ikväll igen. Men två timmar försent åkte jag iväg till Av. Kennedy för att se om jag kunde hitta någon ny restaurang att gå på. Jag parkerade på det vanliga stället och började promenera längs med gatan och jag har numera vart på varenda ställe som ser trevligt ut och ser ut att servera vettig mat.

Så när jag kom bort mot kvartern vid Bar Figueiras och Liverpool så chansade jag på att gå in på en parallellgata och jag hittade rätt direkt ett ställe som verkade trevligt, Giramundo. Jag beställde in Fajitas, för två… som tur var jag hungrig och nästan allt gick åt! Jag fick ett rätt bra bord där det passerade en del folk och hade bra översikt över lokalen – alltid bra när man sitter och äter själv.

Läs mer…

Efter att ha varit här sedan i september så skulle man ju kunna tro att jag har ledsnat på deras kött – det har jag inte, äter det nästan var dag som lunch på Scania och gör jag inte det så antagligen på kvällen. Igår blev det en churrascaria i Santo André.

Igår så var jag hemma hos min chef, Sandra, på middag tillsammans med hennes familj – man och två barn i Santo André.

Det bjöds på god hemlagad mat och gott vin – de var verkligen vinintresserade så det var kul att få vin igen. Vanligtvis dricker jag inget vin här nere. Maten var en slags fiskgratäng gjord på någon torskliknande fisk med potatis och såklart ost. Det ena vinet var från Chile och det andra från Brasilien, fick höra att de har fördelaktiga tullar på viner från grannländer jämfört med resten av världen.

Hon bodde väldigt fint och med bra läge – det var tre höga hus som totalt hade 86 lägenheter och hade riktigt fina gemensamma utrymmen, var helt i klass med ett femstjärnigt hotell. Lägenheten var stor och med mycket fokus på de gemensamma utrymmena och de hade en trevlig balkong med schysst utsikt över stadsparken från elfte vångingen.

Sett en annan del av livet här i Brasilien idag.

Jag och Michael blev inbjudna av en kille på inköp att besöka en klubb som han är med i. Klubb var ju lite obestämbart begrepp när vi begav oss dit.

Läs mer…

Hittade en läsvärd artikel på Råd&Röns hemsida om hur genmodifierat utsäde används i Brasilien och hur det blev godkänt.

http://www.radron.net/templates/Artikel____2157.aspx

Var egentligen på väg ut och äta middag idag vid sex på eftermiddagen – på vägen dit kom jag på att staden faktiskt har en park som dessutom ligger nära den restaurang jag hade tänkt mig. Så jag parkerade mellan restaurangen och parken och gick till parken först medans det fortfarande var ljust.

Parken var ju inte stor, men det den saknade i storlek tog den igen på planering och välvårdnad. Så litet men ompysslat och folk verkade uppskatta stället. Att det fanns två slingor att följa i parken var lite roligt – den längsta var på hela 650m och med mängden folk som var i parken så var det inte lätt att få någon motion där, men några försökte.

På restaurangen – Liverpool – så spelade de U2, tog någon minut att inse att de sände en konsert från Lincoln Memorial för Barack Obama. När Obama höll ett tal slog det mig att jag var ensam om att rikta någon slags uppmärksamhet till TVsändning medans när det var artister igång så var det alltid några som följde med. Det beteende beror nog mer på engelskakunskaperna än att de inte gillar Obama, för det jag har lyckats snappa upp här så är han populär även här.

Sammanfattningsvis blev det en skön avslutning på en annars rätt medioker dag – det regnade nämligen lite till och från under dagen fast från femtiden så började solen skina så temperaturen här var väldigt behaglig 🙂

Efter att ha betalat en tioprocentig serviceavgift, som egentligen är frivillig, på många restauranger och dessutom fått betalningen konsekvent avrundad i fel riktning så testade vi på flygplatsen när vi skulle äta där att lägga lite mindre – väl så det täckte maten men inte hela serviceavgiften. Ett litet experiment helt enkelt.

Jag tror att jag tyckte det var roligare än Åsa… det roliga var ju att servitören kom tillbaka och tyckte vi hade betalat för lite. Det var faktiskt lite skönt att han gjorde det – just därför var det verkligen inte värt att betala hela serviceavgiften.

Summorna det rörde sig om… vi sparade in R$1 på en R$44-nota

I cafeterian till MAM så jobbade det fyra personer – när det under tiden vi var där max hade fyra kunder. Så för det mesta stod de bara och hängde väntandes på något att göra. I början tänkte jag bara att det är som vanligt alldeles för billigt att anställa människor och tyckte mest att det måste vara väldigt tråkigt att vänta så mycket av sin arbetstid.

Men när vi väl skulle betala så blev det komiskt… först så började en arbeta vid kassan men han var rätt tafatt, fick då hjälp av en annan kille – han som gjorde vår mat men som antagligen inte fick hantera pengar – då kom det i alla fall fram en MasterCard terminal istället för en Visa som den första trodde skulle funka med mitt MasterCard. Såklart vill vi ha ett riktigt kvitto 😉 det ställde till ännu mer beskymmer för de och nu fick den tredje hoppa in och hjälpa – och då visade det sig att de först hade räknat fel och jag fick tillbaka lite pengar i kontanter.

Så tillslut så förstår jag varför de måste vara så många där – krävs det tre personer för att ta betalt korrekt så är det ju bra att ha en person över till resten av verksamheten.