Brasilien 2008 – 2009

Mätarställningen på den nya bilen

Idag har jag bytt bil – äntligen, för en vecka sen hade jag inte en tanke på att jag skulle byta bil. Men när jag fick reda på att jag skulle byta bil kändes det som jag knappt kunde vänta.
Det är ingen större skillnad… det är en Prisma, den är silverfärgad men den är ren, den har elfönsterhissar och den har centrallås som jag fick en fjärrkontroll till. Så lite bättre är den, dessutom så är den verkligen ny – 19km hade den gått när jag körde iväg med den från jobbet i eftermiddags.

Jag försökte få det här inlägget upplagt på bloggen via epost… men tyvärr gick det inte så bra 🙁 så jag gör det manuellt istället.

Det börjar närma sig jul och ett nytt år, för Brasilien så närmar det då sig också en semester som i år blir extra lång för Scania som stänger ned fem veckor över sommaren. I och med det så får jag ställa in mig på att vara 6 veckor i Sverige över jul och nyår, istället för planerade 2 eller 3.

Det känns rätt konstigt, jag var ju inställd på att bara vara hemma under 2 eller 3 veckor och nu få 6 veckor känns som en evighet. Jag har ju dessutom börjat vänja mig att vara här och allt vad det innebär. Så i vecka 50 så får jag börja vänja mig vid det trevliga svenska decembervädret och det omtalade mörkret.

Efter dryga veckans ledighet kändes det okej att åka till jobbet igen. Var full fart på jobbet på en gång så det kändes bra… tempot är ju inte alltid det högsta här, men idag så kändes det bra.

Dagens kulturskillnad – de annonserade en stor organisationsförändring på jobbet idag och knappt någon brydde sig verkade det som, hade det varit i Sverige så hade det snackats något kopiöst om det, men här så jobbade de bara på… Det kan vara så att trots att den var stor så kanske det inte spelar någon roll för den enskilde… får se vad de säger när den börjar gälla.

Andra dagen i rad som jag bli störd på semestern från jobbet… utan några direkt viktiga saker utan de verkar mest oroliga – inget som inte kan vänta tills på tisdag tycker jag i alla fall.

Respektens för andras semester verkar i alla fall vara lägre här – fast de har ju inte tid att vara lediga för de jobbar så ineffektivt 😉 så jag måste försöka förstå den här kulturskillnaden.

Hoppet lever… tänkte på att jag funderade på om ingenjörerna har en egen dag här för att sekreterarna hade en och idag så stod det i hissen att det var elektrikernas dag idag. Det ökar ju i alla fall sannolikheten!

Jag skulle precis gå och lägga mig – klockan har precis passerat elva. Men lite smått nyhetsberoende som jag är så kollade jag bara lite snabbt på nyhetssidorna… vad hittar jag. Jo, poliserna i São Paulo verkar inte komma överens, TT/SVD. Eller här på BBC sida ett videoklipp

Jag tänkte då på att jag satt och hade en lunchdiskussion med mina kollegor om den brasilianska polisen – de var nästan lika förvirrade som jag var över hur många olika sorters poliser det finns här. Känns som ett arv från militärdiktaturen som styrde landet mellan 1964-1985.
De jag har sett och identifierat som poliser än så länge är

• Den militära polisen
• Någon slags polis som sköts av delstaten
• Särskild trafikpolis
• Sen verkar själva staden Sâo Paulo ha egna poliser

Om jag hade varit bättre på portugisiska skulle jag nog ha bättre koll – men de har alla så långa namn så jag hinner aldrig läsa klart vad som står på bilarna innan jag tappar de ur sikte.

Åter till lunchdiskussionen – jag känner mig lite naiv så här när jag tänker tillbaka till den för jag tyckte att borde det inte vara bra om man slår ihop några av polisstyrkorna. Lite synergieffekter borde nog finnas… till exempel ett gemensamt register, ledning, administration. Nu kan jag lägga till gemensamma löneförhandlingar också 😉

Sitter på jobbet – allt går inte som det ska… det är en del saker som inte funkar för mig eller för den delen rätt många här nu. Fördelen är att det inte är jag som är ansvarig för att fixa till det, men det är frustrerande och som min kollega här sa, så här är det att vara beroende av Södertälje och att de alltid har gått hem när det väl händer något… snart blir det ju ett mindre gap mellan oss, ni som har läst mina inlägg om tiden [1,2] vet vad jag pratar om. Men sen finns det ju de som jobbar när andra har gått hem 😉

Rubriken kommer föresten ifrån en artikel i Helsingsborgs dagblad och är ett citat från Joakim Montelius – har kanske inte så mycket med inlägget att göra, men jag gillar det i alla fall 🙂

Kom på att jag skulle få mig lite massage idag – nu finns det säkert många ställen för det, men jag valde ett jag sett flera gånger – ligger i köpcentrumet ABC i Santo André. Kostade dryga 90kr för en halvtimme, har ingen bra uppfattning om det är prisvärt eller inte – men det var bra att bli knådad ett tag för axlar och nacke var stela. Kanske har något att göra med att jag sitter och småfryser på kontoret hela dagarna – nu är det i och för sig varmt ute så man kan tycka att det kunde vara okej att ha kylan på, det skrämmande är ju när det är kallt ute så kör de också kylan.

Jag är inte ensam som tycker det är kallt – trodde det först, men många kollegor tycker det är kallt och det ser lite komiskt ut när flera sitter med vinterkläder på sig inne och sen när de går ut så klär de av sig till kortärmat för att det är mellan 25 och 30 grader varmt ute. Dessutom är det flera som har klagat hos till sina överordnade utan resultat – har dock inte fått höra vad som sägs som anledning till kylan… det kan ju inte vara ekonomi i alla fall för det är ju dyrt att kyla ner lokaler… det billigaste vore ju att göra som i min lägenhet varken ha värme eller kyla.

Ja ja, det var skönt massage trots att det här inlägget blev mest om den underliga kylan på kontoret – typsikt ännu ett inlägg som jag ska kategorisera som kulturskillnad. Tycker den kategorin börjar bli för dominant :-/

Igår var det ännu en konstig företeelse – dagen tillhörde sekreterarna! Jag läste det i hissen på vägen till kontoret efter lunch, det var en rullande text som gratulerade alla sekreterare på deras dag. Idag har det pratats vilka presenter sekreterarna fick från sina chefer igår.

Så nu går jag med spänning runt och väntar på ingenjörernas dag! För vem vill inte ha presenter…

Nu har tre dagar gått sen den 23/9 i alla fall om man ska tro att den Brasilianska myndigheterna ska hålla sin leveranstid. Jag har nämligen fått mitt RNE-nummer nu.

Nu har det ju faktiskt gått en vecka, så det är inte så dåligt ändå 😉 Inom en timme nu så ska jag ner till ett litet kontor här på Scania och träffa en representant och skriva på ett papper till. Efter det så ska det gå att ansöka om CPF-numret.