Ikväll ska jag på återbesök till sjukhuset där de ska kolla om sprickan i handleden har läkt – spännande, den känns bra i alla fall… lite vek efter att inte varit använd på fem veckor. Sen ska jag dessutom klara av besök alldeles själv också – läkaren kunde prata engelska. Så prata med läkaren lär inte vara något problem, men det administrativa före lär vara en utmaning.
Rapport… jodå det gick bra – även delen före jag kom till läkaren, så nu är det bara sjukgymnastiken kvar 🙂
Det handlar om handleden…
Handled med skydd
Har haft fem läkare som har bedömt om jag ska ha gips som jag har nu – eller om jag ska ha ett skydd som jag spänner på själv. Just nu leder rekommendationerna för skyddet, så nu har jag köpt ett sådant och kan ta bort gipset själv när det mig passar. Behöver bara komma en för en verifierande röntgen att allt ser bra ut om en 3-4 veckor.
Det ska bli skönt att slippa gipset – bara att kunna tvätta sig normalt är guld värt, hoppas bara handleden läker som den ska…
Var det någon som tyckte att fem läkare var mycket – egentligen är det sju stycken, en till på magnetröntgenstället som analyserade bilderna och så hudläkaren för huden under gipset! Värt att reflektera över är att det nu är åtta dagar sen jag skadades!!! Två läkare som tittar på en känns mycket hemma i Sverige – och då är oftast den andra en AT-läkare :-/
Har fått stifta bekantskap med den Brasilianska sjukvården!
Vanligtvis så är jag en förespråkare till privatisering – men om privatisering av vården får den att bli som i Brasilien så är jag verkligen emot det.
Jag besökte först en akutmottagning i söndags och fick då träffa en läkare, jag blev röntgad och efter det så träffade jag läkaren igen som berättade om vad bilderna visade och till slut fick jag ett gips runt handleden. Det här tyckte jag fungerade bra och det hela gav ett bra intryck. Förutom att jag fick röntgenplåtarna i handen när jag gick därifrån.
Men sen så ville de här på Scania att jag träffade en läkare här på Scanias mottagning – han konstaterade att läkaren från dagen innan hade gjort rätt men tyckte ändå att jag skulle träffa en specialist. Vilket jag då gjorde dagen efter – han tyckte också att det var bra gjort på akutmottagningen men tyckte att det var läge för en magnetröntgen, han skrev något papper som gjorde att jag kunde göra en magnetröntgen. Men det var ju bara ett papper, sen ska man själv hitta något ställe att göra själva undersökningen på – tur nog hade Scania ett ställe de brukar använda så jag åkte dit och fick bilderna tagna igår. De bilderna fick jag också med mig – så jag verkar hålla mig själv med en egen journal här.
Efter magnetröntgen så var det dags för att träffa läkaren på Scania igen och han sa att det bekräftade det man såg på den vanliga röntgen och att jag borde ta och byta gips till ett mer långsiktigt gips som jag ska ha i tre veckor till. Det kan dem dock inte göra här utan nu ska jag tillbaka till sjukhuset igen.
Helt klart omständigt det här – man kan inte få hela saken utredd på ett ställe utan jag får åka runt till en massa olika ställen och träffa många läkare.
Den enda gången som de var lite smidiga här var när läkaren här på Scania såg att min hy inte mådde så bra kring gipset så skickade jag till ännu en läkare som kollade på huden och skrev ut lite salvor.
Senaste kommentarer