Sjukvården
Har fått stifta bekantskap med den Brasilianska sjukvården!
Vanligtvis så är jag en förespråkare till privatisering – men om privatisering av vården får den att bli som i Brasilien så är jag verkligen emot det.
Jag besökte först en akutmottagning i söndags och fick då träffa en läkare, jag blev röntgad och efter det så träffade jag läkaren igen som berättade om vad bilderna visade och till slut fick jag ett gips runt handleden. Det här tyckte jag fungerade bra och det hela gav ett bra intryck. Förutom att jag fick röntgenplåtarna i handen när jag gick därifrån.
Men sen så ville de här på Scania att jag träffade en läkare här på Scanias mottagning – han konstaterade att läkaren från dagen innan hade gjort rätt men tyckte ändå att jag skulle träffa en specialist. Vilket jag då gjorde dagen efter – han tyckte också att det var bra gjort på akutmottagningen men tyckte att det var läge för en magnetröntgen, han skrev något papper som gjorde att jag kunde göra en magnetröntgen. Men det var ju bara ett papper, sen ska man själv hitta något ställe att göra själva undersökningen på – tur nog hade Scania ett ställe de brukar använda så jag åkte dit och fick bilderna tagna igår. De bilderna fick jag också med mig – så jag verkar hålla mig själv med en egen journal här.
Efter magnetröntgen så var det dags för att träffa läkaren på Scania igen och han sa att det bekräftade det man såg på den vanliga röntgen och att jag borde ta och byta gips till ett mer långsiktigt gips som jag ska ha i tre veckor till. Det kan dem dock inte göra här utan nu ska jag tillbaka till sjukhuset igen.
Helt klart omständigt det här – man kan inte få hela saken utredd på ett ställe utan jag får åka runt till en massa olika ställen och träffa många läkare.
Den enda gången som de var lite smidiga här var när läkaren här på Scania såg att min hy inte mådde så bra kring gipset så skickade jag till ännu en läkare som kollade på huden och skrev ut lite salvor.
Stackars dig – hoppas du slipper mer läkarbesök!
Tack för lite sympati! Vad tror du om privat sjukvård – jag har blivit skrämd för det nu…
Nu verkar det faktiskt som det bara blir några få besök till, för att verifiera att det verkligen har läkt. Så det känns bra att det mer farsartade verkar vara slut för nu.
Privatisering har för mig aldrig varit ett alternativ… Dels av den anledning som du just upplevt och dels för att det i värsta fall kan bli som i usa, där en människas liv kan hänga helt och hållet på hur mycket pengar de har. Så får det inte vara.
Har alltid varit lite skeptiskt mot försäkringsstyrd/privat sjukvård, ökad risk för höga kostnader och stor byråkrati. USA statsar ca 15 % av sin BNP på sjukvård, som ofta är bra för dem som har råd till den. Men i USA går mycket av utgifterna till försäkringsbolag (stor byråkrati – kollar avtal och sjukdomshistoria -> höga premier och höga självrisker för att generera bolagen vinster). Glöm sedan inte alla dessa advokater som stämmer sjukhus och läkare titt som tätt. Detta har lett till att sjukhusen övermedicinerar och tar onödigt många tester för att minska risken att bli stämda.
Dessutom får många av dem som har sjukförsäkring inte den sjukvård de tror sig vara försäkrade för, ofta pga kroniska sjukdomar. Någonstans mellan 30-70 miljoner amerikaner är inte försäkrade (alls eller fullt ut).
Sverige satsar ungefär 8 % av vår BNP på sjukvård, den är långt ifrån perfekt och en del köer, men å andra sidan har alla rätt till den och vi får i oberoende mätningar ofta mycket bra betyg, speciellt cancervården.