Jag har bara elva veckor kvar här innan jag åker till Buenos Aires för en vecka innan jag åker hem… Anledningen till att jag räknar ner är inte för att jag längtar hem, utan för att måste påminna mig själv att jag inte har så lång tid kvar här nere så jag måste passa på att hitta på saker att göra här!
Var egentligen på väg ut och äta middag idag vid sex på eftermiddagen – på vägen dit kom jag på att staden faktiskt har en park som dessutom ligger nära den restaurang jag hade tänkt mig. Så jag parkerade mellan restaurangen och parken och gick till parken först medans det fortfarande var ljust.
Parken var ju inte stor, men det den saknade i storlek tog den igen på planering och välvårdnad. Så litet men ompysslat och folk verkade uppskatta stället. Att det fanns två slingor att följa i parken var lite roligt – den längsta var på hela 650m och med mängden folk som var i parken så var det inte lätt att få någon motion där, men några försökte.
På restaurangen – Liverpool – så spelade de U2, tog någon minut att inse att de sände en konsert från Lincoln Memorial för Barack Obama. När Obama höll ett tal slog det mig att jag var ensam om att rikta någon slags uppmärksamhet till TVsändning medans när det var artister igång så var det alltid några som följde med. Det beteende beror nog mer på engelskakunskaperna än att de inte gillar Obama, för det jag har lyckats snappa upp här så är han populär även här.
Sammanfattningsvis blev det en skön avslutning på en annars rätt medioker dag – det regnade nämligen lite till och från under dagen fast från femtiden så började solen skina så temperaturen här var väldigt behaglig 🙂
Sökte på Google efter nyheter på svenska om Brasilien – hittade inte så mycket i närtid. Men jag hittade tillbaka till de Henrik Jönsson skriver om Brasilien på Sydsvenskan.se och det är bra grejer. Senaste inlägget om hur Brasilien kanske tar sig in i [W:G8] och hur de har en ny lag som förbjuder kundtjänster att koppla kunder mer än en gång…
Igenkänningsfaktorn och sympatin blev ännu större när jag läste ”Det är alltid en chock att konsumera vård” det påminde mig om mina turer efter rånet.
Har tidigare skrivit om att jag förlorar kring 80 000 kr i traktamentsbortfall jämfört med vad jag har planerat med. Så då är det alltid trevligt att läsa goda nyheter som här på SVD om att Brasilien ligger på runt 70-80 % av kostnaden i Sverige och att Argentina dit jag reser veckan före påsk är näst billigast på indexet på 44 % – kanske skulle försöka vara där längre… har ju faktiskt inte bokat ditresan eller hotell bara hemresan därifrån.
Har varit riktigt skönt sen jag kom ner, nästan lite för varmt och gott. Men så sitter jag på kontoret och plötsligt så viner det runt huset så allt annat ljud druknar i det – kollar mig förbryllat runt och en kollega säger ”Don’t worry it’s just a hurricane”… nu är det bara att vänta och se hur det är när jag väl vill åka hem.
Snart är jag på väg tillbaka till Brasilien efter ett långt uppehåll i ett kallt Sverige – nu ser det varmt ut i Sao Paulo, i alla fall om jag ska lita på BBC vädertjänst.
Just nu tar jag en paus i packandet, jag måste få lite distans – för jag stod mest och var fundersam varför det var så lite i väskan. Nu är det ju bra att det är lite i väskan men den krypande känslan av att jag glömmer något viktigt är irriterande.
Fortfarande inget besked om när jag ska åka ner igen – undrar om det kommer att bli av till och med…
Under tiden jag väntar på besked om nedresa så kommer det istället besked om att trakamentet är sänkt med 34%. Så det lär kännas i plånboken om jag väl kommer ner.
Nytt år – men inte så många nya besked… sitter fortfarande kvar i Sverige utan någon biljett ner till Brasilien eller några besked däromkring.
Det känns som jag har varit i Sverige bra länge nu och det känns bekvämt att vara här – fast jag känner att det börjar bli dags att åka ner snart igen, jobbet är ju inte avslutat.
I dagarna pågår det diskussioner om hur långt mitt år verkligen kommer att bli. Har varit inställd på ett år länge, men omställningen till att bara vara borta tills säg maj-juni var inte så farlig – men kortare än så, så känns det lite avhugget.
Att komma hem lagom till den svenska sommaren istället för hösten känns faktiskt helt okej. Kortare och det känns för kort och jag tror dessutom inte att jag hinner med leveransen av projeket.
Men nu är det bara vänta och se som gäller – tror inte mycket kommer bestämmas här innan jul.
Idag var jag på ICA Maxi här i Södertälje och handlade – det som slog mig då var att båda framför mig i kassan använde stora mängder kontanter att betala sina inköp med. Jag har ju sett det tidigare och har även tidigare dömt ut alla människor som använder tusenlappar till att vara skattefifflare eller på annat sett kriminella.
Men det var inte det perspektivet jag såg idag – utan kontrasten, jag har inte sett det någon gång i Brasilien att så mycket betalas med kontanter. Så något skiljer människorna åt…
Senaste kommentarer