Brasilien 2008 – 2009

Man ska ju åka till [W:La Boca]…

Jag var där idag – visst det var speciellt, men det var mycket bök för en liten sevärdhet…

Det blev tunnelbana så lång jag kunde, sen taxi till gatan – det första jag hör när jag stiger ur taxin är svenska… står tre svenskar och pratar. Jag glider vidare – ut mot vattnet för att spana in en bro. Försökte få taxin att stanna vid bron, men det var för farligt varnade chauffören om.

Efter en kort titt på bron så vände jag mig om och gick in i det kvarter jag skulle kolla på – de var fina. Klara färger och roliga målningar på väggarna. Men det var för många turister och med dem alldeles för många argentinare som försökte göra affärer där – så det var lite för mycket där helt enkelt.

Hittade några järnvägsspår som jag såg gick till en lite station – men bara att den låg en 40m från turistgatan var det en tjej som varnade mig och tyckte att jag borde gå tillbaka. Lika bra det, verkade inte som det fanns några tåg där ändå.

Tog taxi tillbaka till tunnelbanan – den här taxichauffören försökte köra lite omvägar, men när jag visade GPSen och tyckte att jag skulle betala mindre än vad taxametern visade så var det okej 😉 Ja just ja – han varnade mig för tunnelbanestationen också…

Som kvällsunderhållning gick jag iväg två kvarter till Café Tortoni för att se på lite [W:tango] – blev en billig kväll på 200kr för föreställning plus mat. Maten var en köttbit med ost, tomat och skinka på pitabröd som var gratineerat och ett glas rött – funkade men var rätt alldagligt.

Föreställningen var bra och underhållande trots att jag inte hängde med på spanskan… helt klart värt pengarna. Stämningen var dock lite lustig – kändes som ett 40-talsställe, så man undrade var tyskarna höll hus…

Läs mer…

Jag är ju rätt frusen av mig… men att jag sitter i tshirt på kvällen och äter middag utomhus och ser folk omkring mig i till exemepel – skinnjacka, vanlig jacka, mössa, halsduk, kängor. Det hör verkligen till något ovanligt.

Så var det dock ikväll.

Enda anledningen som jag kom på att de gillar lite mer täckande kläder var att jag faktiskt fick besök av lite myggor där jag satt och åt middag. Fast det förklarar dock inte att jag såg samma tendenser när jag var ute och gick under dagen.

Ska väl inte säga för mycket innan jag vaknar imorgon – kan ju vara helt täckt av myggbett… i så fall har jag förståelse för alla kläder 😉

Läs mer…

Trött efter dagens resande och tidiga Formel1-lopp – så blev det ingen längre tur ikväll.

Men en 5km-promenad i närkvarteren gav en positiv bild av staden trots att det mesta är stängt en söndagkväll efter kl22. Men det är lätt att gilla andra städer när man precis har lämnat São Paulos storstadsområde 😉

Här kändes det både tryggare och roligare att gå på gatorna – men så klart var det mer turistinriktat här. Fler turister, fler som ville göra affärer med turister. Det slipper man i São Bernardo… helt enkelt för att vem skulle turista där?!?

Så var jag här – känns lite konstigt. Det var ju liksom hem jag skulle… inte ännu längre bort. Det var känslan när jag var på flygplatsen i São Paulo – därifrån har jag ju bara flugit hem, men inte idag.

Flygningen gick bra fick byta plats för att ett bord var trasigt i den raden jag satt – men det var bara till det bättre så det var okej. Det enda jag saknade var ett bra huvudstöd så det var bekvämare att sova. För sova var det jag helst ville göra.

Väl på flygplatsen så blev det väl lite struligare… att få tag på pengar var en liten utmaning – alla ”bankomater” tog inte visa/mastercard och när jag väl hittade en som gjorde det så var det schysst ASCII-grafik på skärmen och en tangentsats som skulle få vilken paranoid svensk som helst att börja fundera på skimming.

Beställde taxi till hotellet av någon taxitjänst på flygplatsen – de ville så klart ha betalning i kontanter, jag betalade i euro – inte för att göra en bra affär utan för att bli av de mynten jag har släpat med mig på hela den här resan än så länge. Taxiresan in mot staden var faktiskt rätt sansad – trodde nog att de skulle köra värre. Dock kedjerökte chauffören och ville gärna bjuda på en cigarett, tur i oturen så hade han i alla fall gott om rutor nere så draget var bra. Sen hade han en speciell taktik för att slippa betala vägavgifter genom att smita igenom bommarna med bilen framför. Så varje gång vi åkte igenom så ringde det i någon slags klocka – men han verkade komma undan i alla fall.

Hotellet – sitter på rummet nu, helt okej rum – fräscht, lagom stort, för kort säng – men bred så diagonalen blir nog lagom för mig och sen så ingår det internetuppkoppling så jag kan blogga fritt 🙂 Däremot så skulle jag betala rummet här – det brukar ju vara okej… men vis efter en viss Berlinincident så är jag lite skeptisk.

Vad var det då som hände i Berlin?

Läs mer…

Dags för sista inlägget från Brasilien – blir en kort statusrapport.

Jag har packat intensivt under lördag eftermiddag och fram tills nu – så klart har det varit mycket att packa, brukar aldrig åka med så här mycket packning annars 😉 Det känns lite riskabelt att åka med hela packningen på semester till Argentina – men jag hoppas jag har valt ett bra hotell där jag kan lämna packningen och känna mig trygg med det.

Den enda saken som inte har gått enligt planerna var att jag glömde skriva ut bokningarna för flyget och hotellet innan jag lämnade jobbet i fredags. Hoppas kunna göra det på vägen till flyget. Jag kör nämligen själv bilen till jobbet och därifrån blir det taxi till flygplatsen.

Har haft avtackning idag – de skötte den riktigt bra, så det kom faktiskt som en liten överraskning.

Sandra, gruppchefen och dessutom fotograf, hade satt ihop bilder av gruppen och bilder av mig och gruppen som jag fick tillsammans med hälsningar skrivna tillsammans med bilderna. Riktigt kul, känns som jag aldrig blivit avtackad så tidigare. Kan ju ha något att göra med att jag aldrig tidigare har slutat på ett jobb, om man räknar bort sommarjobben 😉

Så fick jag några presenter, jag fick tårta och jag fick dessutom hålla tal… var ju inte riktigt beredd på det, så det var lite klurigt – men det gick bra.

Sista veckan är snart slut – den har dessutom varit den mest häktiska vecka jag har haft i Brasilien. Det säger dock inte så mycket, i stort så har alltid tempot varit lite lägre här än i Sverige. Så det kanske bara är ett normalt tempo på den här veckan… det är bara jag som är ovan.

Det viktiga är i alla fall att det verkar som att det jag levererar verkar accepteras så att jag kan lämna landet med gott samvete. Hur allting tillslut ordnar sig här vet jag ju inte, men det behövs tid för det. Tid som jag inte har här.