Har länge irriterat mig på en konstig melodi som jag hör lite då och då när jag är hemma. Imorse när jag var på väg till jobbet hörde jag den igen – det var visst en Brasiliansk form av glassbilslåten som jag har hört.
Fast istället för glass så var det gas som det gällde – Jag mötte nämligen en lastbil med gasflaskor och stora högtalare som spelade för fullt.
Efter en seg dag igår med en lång flygning och en lång väntan på taxi från flygplatsen så var det skönt att sova en stund när jag väl var hemma i lägenheten igen.
Men när jag vaknade hungrig och kände för att åka iväg och skaffa mig lite middag och handla frukost så gick det snett igen…
…och, nej, bilen går inte så bra 🙁
Batteriet verkar dött. Den svarar inte alls på tilltal.
Så middagen fixade jag genom att promenera ner till köpcentrumet för att äta där och sen tog jag taxi hem, det hade blivit mörkt under tiden, däremot glömde jag köpa frukost… Så det blev ingen frukost i morse och taxi till jobbet.
Idag har jag äntligen fått besked om hur länge jag kommer vara i Brasilien! Min sista arbetsdag i Brasilien kommer att bli den tredje april så knappa tre månader till kommer jag vara nere i Brasilien.
Ett av mina personliga mål var att hinna se lite mer av landet – tror inte det kommer bli lika enkelt nu. Speciellt eftersom högst prioriterat är det att besöka Buenos Aires, vilket jag antagligen gör direkt efter att jag har slutat i Brasilien. I dessa tider får man vara glad över det man får eller inte blir av med och jag har bara blivit av med fem månader i Brasilien och traktamente värt en 80 000 kr…
Fortfarande inget besked om när jag ska åka ner igen – undrar om det kommer att bli av till och med…
Under tiden jag väntar på besked om nedresa så kommer det istället besked om att trakamentet är sänkt med 34%. Så det lär kännas i plånboken om jag väl kommer ner.
Nytt år – men inte så många nya besked… sitter fortfarande kvar i Sverige utan någon biljett ner till Brasilien eller några besked däromkring.
Det känns som jag har varit i Sverige bra länge nu och det känns bekvämt att vara här – fast jag känner att det börjar bli dags att åka ner snart igen, jobbet är ju inte avslutat.
I dagarna pågår det diskussioner om hur långt mitt år verkligen kommer att bli. Har varit inställd på ett år länge, men omställningen till att bara vara borta tills säg maj-juni var inte så farlig – men kortare än så, så känns det lite avhugget.
Att komma hem lagom till den svenska sommaren istället för hösten känns faktiskt helt okej. Kortare och det känns för kort och jag tror dessutom inte att jag hinner med leveransen av projeket.
Men nu är det bara vänta och se som gäller – tror inte mycket kommer bestämmas här innan jul.
Idag har jag mailat personalavdelningen för att gnälla lite – det är så att det har saknats lite småsaker hemma i lägenheten på fredagar när jag kommer hem. Hittills så har det bara saknats lite mat – men känner ändå att jag måste få något slut på det. Jag vet ju inte om det blir värre med tiden… Det som kändes mest dumt var att jag hade fått två bitar av en argentinsk specialitet där hon antagligen har tagit den ena!
Jobbar för fullt i Sverige nu – har haft ett tufft mötesprogram hittills, i alla fall jämfört hur jag har haft det i Brasilien men helt normalt jämfört med hur jag hade det innan jag åkte.
Men hur hårt det kommer bli i framtiden vet jag inte – på ett sätt verkar det bli hårt ”i dessa tider” men å andra sidan kan det bli lite väl lugnt.
Så nu är jag incheckad för flygningen hem imorgon och jag har fått välja plats och fått reda på att jag får ta med mig 32kg bagage hem. Vanlig gångplats på vägen till Amsterdam, men gångplats och nödutgångsplats upp till Stockholm – extra benutrymme tackar jag inte nej till.
Taxin till flygplatsen är bokad sedan länge, så nu får bilen stå i garaget tillsammans med kackerlackan…
Nu är det bara att åka hem och packa – samt hoppas att internet funkar i lägenheten, det funkade nämligen inte i morse 🙁
Den tredje december 2007 så hade jag avstämning med min chef och det var då som jag tog upp mitt önskemål om en utlandstjänst i cirka sex månader. Veckorna efter det så började planerna smidas för det år jag nu är i Brasilien.
Just då kändes det rätt stort. Ett stort steg att ta och beslutet var både lätt och svårt att ta. Så klart var det rätt beslut att åka hit och med nuvarande kris så kom jag iväg i rätt tid innan Scania kanske skulle fått kalla fötter.
Om det kändes som stort för ett år sen så växte det med tiden – det var mycket som skulle fixas.
Sista veckan innan jag skulle åka kändes det som jag bara ville komma iväg så allt fick komma igång – jag var redo!
Sen tog det nog dryga månaden i Brasilien innan jag kände att det var rätt beslut att åka dit – men såklart hade jag fått höra det innan jag åkte. Så långt bak i huvudet fanns hela tiden tanken att det kommer bli bättre och mycket riktigt så blev det så…
Senaste kommentarer